Skrivarens Historia

Under 1930- och 40-talen kom HSB att bygga totalt 235 lägenheter för fem föreningar i det område som tidigare kallades yttre Sandviken - ett område som vi idag uppfattar som stadens centrum. En av dessa föreningar var Skrivaren som vid trettitalets utgång hade tre hus i området mellan Jansasgatan och Grundbogatan. Den plats som valdes var mitt emot Stadshotellet (nuvarande Princess), där bl.a. kringresande tivolin och cirkusar brukade hålla till.

Ett av husen ägdes av en man vid namn Jansas, därav namnet på gatan och parken. Platsen syns på bilden nedan.

Inflyttningen i Skrivaren 1 och 2 ägde rum 1936 och Skrivaren 3 (vid Grundbogatan) var inflyttningsklar 19/9 1938. Vid inflyttningen fanns inga lägenhetsdörrar, dessa kom på plats först 14 dagar efter inflyttningen.

Husen kom att bli hypermoderna vad gäller bekvämligheter. Det fanns nämligen centralvärme, badrum, WC samt sopnedkast. Det var naturligtvis en klar kontrast mot de ofta trångbodda och obekväma bruksbostäderna som ofta saknade allt av detta. Vad gäller trängsel så kan man notera att så sent som 1943 bodde faktiskt nära 60% av Sandvikens innevånare i lägenheter om ett rum och kök eller mindre. Det ni!.

Men vad som smakar brukar också kosta... Insatsen för 1 RoK i Skrivaren1 år 1936 var 600 kr och hyran uppgick till 40 kr/månad. Två rum och kök kostade ca 60-70 kr/månad, vilket kan jämföras med att en brukslägenhet kostade omkring 23 kr i månaden. Insatsen i Skrivaren 3 blev naturligtvis dyrare då denna byggnad färdigställdes senare och vid den tidpunkten var en egen förening. Insatsen för 1 RoK var 1800 kr och månadskostnaden var 80 kr. Gavellägenheterna som hade 3-4 rum och kök var det ingen som hade råd att köpa då insatsen var så hög som 3000 kr och hyran låg på 200 kr/månad. Dessa lägenheter inköptes därför av SJAB:s See-fabrik (Sandvik AB) och hyrdes ut till deras tjänstemän.

Hur var det då att bo i dessa moderna hus?

Vid den tiden fanns endast vedeldning och den som skötte upphandlingen av veden var en tidigare högbobo som kallades "Filuren" och hade sysslan som vicevärd.

Han gjorde en dålig upphandling av ved vid ett tillfälle och säljaren av veden kunde bara beklaga att föreningen hade en dålig uppköpare. Medlemmarna frös och att man fick gå till Bryggerigården för att låna ved. (Det låg nämligen ett bryggeri i det område som nu bebos av bl.a. polishuset och skattemyndigheten.) Under andra världskriget (1939-45) ransonerades veden. Detta på grund av att skogsägarna var ålagda att det mesta av veden skulle gå till gengas. Detta innebar att medlemmarna inte hade något varmvatten och man fick noggrant paketera sina sopor som sedan gick till uppeldning av fastigheterna. Bada fick man endast göra på fredagarna.

Apropå kriget: fortfarande finns det för övrigt minst en boende som har kvar mörkläggningsgardinerna från kriget kvar i sitt vindsförråd. Man vet ju aldrig…

Efter kriget blev det naturligtvis bättre och styrelser och vicevärdar har varierat fram till dags dato. Noterbart är att ca: 25 vicevärdar har arbetat i föreningen sen start.

Husen kom att bli dominerande i stadsbilden och har stått sig bra då det gamla bytts ut mot mer modern bebyggelse. Det invändiga har naturligtvis genomgått moderna förändringar, men i en så pass ung stad som Sandviken är det få förunnat att bo i lägenheter byggda på 1930-talet. Spår av detta decenniums trender syns också invändigt i de ofta snålt tilltagna badrummen och toaletterna samt hall och entréer. Pampigt var inte ledordet under detta krisdecennium, men funktionellt! Vi kan dock glädjas åt en ganska trevligt takhöjd, parkettgolv och trägolv, som gömdes under de mer städvänliga och då moderna korkmattorna, och ofta göms även idag.